En kväll i tunnelbanan. Typ.

Igår kväll åkte jag och en arbetskollega som bor vid samma hållplats som jag tvärbanan mot Alvik från Gullmarsplan. Cykeln blev kvar på jobbet, för vi hade middag med byrån på Thaibåten å dit åkte vi taxi. Medan vi väntade på att vagnen skulle komma in skickade vi in varsitt sms som biljettbetalning. Vagnen kom in och vi klev ombord och satte oss.

Konduktören, en äldre, vithårig man med vitt skägg och glasögon frågade oss om våra biljetter och medan min kollega visade upp sitt sms så upptäckte jag att jag inte fått något svars-sms från sms-tjänsten 72150. Detta förbryllade mig, men i samma stund fick jag ett sms från telefonbolaget Telenor "välkommen till Telenor". Det är nämligen så att jag bytt mobilabonnemang i dagarna, och just natten till den 26:e byttes mitt abonnemang från Tele2 till Telenor. Jag hade skickat mitt SMS till 72150 precis i skarven mellan 23:59 och 00:00 då mitt abonnemang avslutades hos Tele2.

Precis i det ögonblicket vände sig konduktören till mig och bad om min biljett. Jag sade som det var, att jag hade oturen att jag inte fått något svars-sms för mitt telefonabonnemang just bytts i denna minut.

Med en gång blev han aggresiv och sade till mig med hetsig stämma:
-Jag skiter i dina förklaringar.

-Ett ögonblick sade jag, och försökte snabbt som ögat skicka iväg ett nytt sms. Jag åker ju sällan med SL då jag cyklar större delen av året. Därför hade jag inte rest med SL sedan mitten av mars då snön smälte och när jag senast använde SMS-tjänsen var det koden 2A som användes hade jag för mig. Jag fick direkt ett svars-sms, dock med innebörden att jag skickat fel kod. Inte så konstigt eftersom jag inte använt tjänsten på flera månader och dels eftersom situationen nu var mycket stressig med konduktören som stod framför mig och höjde rösten.

-Du får inte skicka nytt sms! sade konduktören.
-Du ska betala! Annars kallar jag på väktare! sade konduktören vidare med hög röst och nu tittade hela vagnen på mig och konduktören.
-Jag vill inget annat än betala, sade jag. Det är precis vad jag sitter här och försöker göra. Jag vill göra rätt för mig, sade jag.
-Inga förklaringar! skriker nu konduktören. Du går av tåget nu, eller jag kallar på väktare.

Min något förvånade kollega som satt på sätet bredvid mig frågade nu konduktören om det inte var ok att han skickade ett nytt sms och betalade min biljett.
-Nejnejnej, absolut inte. Svarade konduktören hetsigt och höll nu upp dörrparet.
-Det här tåget lämnar inte stationen förrän du betalar eller går av, sade konduktören.
-Snälla du, svarade jag med min mildaste stämma. Jag gör ju allt jag kan här för att försöka betala.
-Det får du inte, skriker konduktören. Bara förköp.
-Jag får alltså inte skicka ett nytt sms och betala?
-Nej, du ska betala eller gå av.

Som sagt, hela vagnen iaktar nu mig och konduktören. Jag sitter lugnt och sakligt och ber i princip på mina bara knän att få försöka betala med ett nytt sms. Konduktören skriker hetsigt åt mig och är högröd i ansiktet.

-Jag kallar på väktare, skriker han.

Allt är mycket konstigt. Jag utgör inget som helst hot mot kondukören och jag har hela tiden uppträtt lugnt och sakligt. Faktiskt.

Jag inser dock att jag inte kommer någon vart, och jag vill inte hindra de andra resenärerna, så jag kliver av tåget. Jag passar samtidigt på att tacka konduktören för att han varit en sådan god representant för SL:s serviceanda.

-Du var allt en riktig hedersknyffel, avslutar jag.

Jag fick kliva av tåget och stod nu ensam på perrongen vid Globen. Sen gick jag hem, tänkte fan inte bjuda SL på några slantar. Det tog 33 minuter. Sen gick jag till jobbet imorse, fan heller att de får några slantar av mej. Det tog 1 timme och 5 minuter. Cykeln stod kvar, skönt.

/T